måndag 17 september 2012

När har man gjort tillräckligt?


 
Hej raringar!
 
Hoppas er vecka startat bra!
Det känns som min har gjort det och jag är inne i ett
ordentligt "rensa upp" stimm!
Bäst att fortsätta när man har ångan uppe! ;-)
 
Rubriken handlar inte om att röja upp,
utan om helt andra, allvarliga saker.
Jag har inte nämnt något om detta tidigare,
det har gjort ont,
men nu vänder jag mig till er, eftersom
ni är många och har olika erfarenheter som kanske kan komma till användning.
 
I våras avled grannen till oss på vår camping i en hjärtinfarkt.
Jag och en annan kvinna gjorde allt vad som stod i vår makt
för att hjälpa honom med HLR,
tyvärr räckte det inte....
Campingen är stor, riktigt stor,
men ingen kunde HLR,
de hade ingen högtalaranläggning där de enkelt kunde påkallat sjukvårdskunniga personer,
de hade överhuvudtaget inget engagemang.....
 
Kvinnan i receptionen var i 60-års åldern,
hon släppte in 3 brandbilar och två ambulanser på området.
Vad som hände kunde hon enkelt se från sin plats.
Ändå valde hon att vid dagens slut låsa dörren och gå hem,
utan att kolla hur allt gick för oss i kaoset.
Ingen från campingen visade någon empati överhuvud taget.
Ingen hörde av sig varken förr eller senare.
 
Jag har pratat med både personal och chef på campingen
efter det inträffade och understrykt hur viktigt det är att kunna hantera
sådana situationer,
både med HLR, men också om hur många fler som kan räddas av hjärtstartare.
De håller med, men fortfarande har INGENTING gjorts.
 
Kommunen har inget med campingen att göra
och från deras sida finns heller inga regler eller rekomendationer
för vad som bör finnas i livräddningssyfte,
inte heller hos räddningstjänsten eller
SCR(campingförbund).
 
Jag har gjort allt jag kan för att mannens död inte skulle
ha varit förgäves,
men jag har ju inte kommit någonstans!!
Är såååå frustrerad!!
Har jag gjort tillräckligt, eller finns det någon annan jag kan kontakta om detta?
 
Tar tacksamt emot om ni vet något!
 
Oj, oj, oj, det här blev ett långt inlägg!
Orkade ni med?
Känns skönt att pysa ut lite,
har jättesvårt att släppa det!
 
Vi ses imorgon igen med lite gladare inlägg!
 
KRAM o tack för att ni tittar in här!
 


6 kommentarer:

  1. Jag förstår verkligen din frustration och beklagar det inträffade.

    Du verkar verkligen ha gjort mycket för att få upp ögonen på folk. Tyvärr verkar det inte vara så att gemena man verkligen förstår allvaret. På min arbetsplats till och med (skolan), så avböjde man att köpa en gemensam hjärtstartare efter att en person på fritids sagt: "Men vi kan hjärt- och lungräddning här ute i vårt hus". ???

    Man häpnar ju. Jag informerade mina sexor hur de ska göra, eller snarare agera för att någon vuxen ska göra något i en nödsituation, men det är verkligen tungrott.

    Varför?

    Att stänga dörren och gå hem kan vara en ren "koma"handling, man vet inte vad man gör, därför gör man som man alltid gjort.
    Men att de efteråt inte har reagerat är ju verkligen upprörande.

    Jag ser ingen annan väg än att gå till vår, nutida, största maktfaktor - tidningen.
    "Man dog på camping på grund av bristande kunskap om livsuppehållande åtgärder. Campingen har fortfarande inte vidtagit några åtgärder". Finns säkert något större "samfund" vad gällande camping, men jag är dåligt insatt i det. SKulle vända mig till dem innan tidningen och säga hur jag tänker och att jag TÄNKER gå till tidningen ifall inget händer.

    Fint ansvar av dig tycker jag för övrigt. Lycka till!

    SvaraRadera
  2. Hej gumman...Åh förstår din frustration! Du/ni gjorde ju allt ni kunde,ha inte dåligt samvete för det men konstigt hur folk resonerar o tänker..kanske av rädsla ändå.Gör som ovanstående..till media så dom får reda på hur det gått till.Det brukar ge uppmärksamhet. Kram på dej Annica ♥ Gunilla

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Ibland rannsakar man sig själv och sin egen insats när det händer något sorgligt.
    Jag har kommit fram till att man gör allt som finns i sin makt med den kunskap och erfarenhet man har. Vi är inga robotar som gör allt perfekt och huvudsaken är väl att man har gjort något.
    Du ska istället vara stolt över din insats. Hoppas att det finns en person som du om man skulle falla ihop en dag.
    Kram Anette

    SvaraRadera
  4. Hej fina! Vilket trauma! Du gjorde ju allt som stod i din makt att rädda mannen. men man blir ju bestört när man läser hur damen på campingen agerade....eller rättare sagt det gör en f-bannad....jag tycker personligen att alla skulle kunna hjärt o lung räddning. En hjärtstartare på alla campingplatser hade varit bra, men det är säkert en kostnadsfråga som allt annat! suck! En fin eloge till dig o guldstjärna i himlen (ett uttryck som en gammal man i min hembygd alltid sa till mig för jag var vänlig mot honom)Stor kram Maja

    SvaraRadera
  5. Men åh, så hemskt! Du är en fin medmänniska som engagerar dej! Många orkar inte bry sej... :-/

    SvaraRadera
  6. Människor reagerar verkligen olika. Några tar tag i saker på ett förträffligt sätt (som ni) medan andra blir fullständigt paralyserade.
    Alltså just när något händer. Men efteråt bör ju var och en sätta sig ner och fundera på vad han/hon kunde göra annorlunda, och då förhoppningsvis komma till det klara med att om en nästa gång dyker upp, då ska jag inte bara titta på ...
    Brajobbat säger jag bara.

    / Lars

    SvaraRadera